Välkommen till min mediala sida

Redan när vi föddes hade vi ett språk även om vi inte kunde prata med våra föräldrar. Vi kommunicerade via telepati och energier. Våra föräldrar kunde förstå och känna vad det var vi behövde, så som mat, sömn, närhet eller rent av en ren blöja. Detta sinne stänger sedan ner när vi börjar prata. Vi får andra möjligheter att kommunicera. Då detta sinne finns med oss från födseln kan vi öva upp sinnet igen. En del kan det mer andra mindre. Jag brukar jämnföra det med att alla kan sparka en boll men alla blir inte proffs. Så är det även med detta, dom flesta har känt något eller hört något, men får inte ihop hela pusslet. Ju mer vi släpper kontrollen på det vardagliga runt omkring oss och låter sinnena jobba, ju mer kommer man kunna lära sig att ta in. Att prata med andevärlden är lite som en rebus. Viss information får man i bilder, andra i ord, men också i dofter, smak och framför allt i form av känsel. Många av er har säkert sett på olika program på TV och vad mediumet brukar göra när dom kommer till en plats är att dom säger att dom känner av energier. När jag växte upp var jag enda barnet hemma. Jag älskade att ha egen tid och vara med mina vänner som inte syns för andra. Jag trodde att alla hade sådana vänner. Vara i naturen och prata med dom där. Jag vet nu att detta hjälpte mig att hålla mina sinnen öppna. Vilket jag idag är så tacksam för när jag arbetar med energier på olika sätt